2017 års julkort

Det blir färre och färre av mina vänner som får handgjorda julkort. Jag börjar bli lite lat... Det här skickades till några vänner som jag vet verkligen uppskattar det. Inspiration till kortet fick jag av ett kort som jag själv fick för något år sedan och som inhandlats i London. En hel krubba vecklar ut sig när man öppnar kortet.

Nostalgipyssel

I en gömd och glömd låda på vinden hittade jag detta fantastiska alster. För många år sedan, vi pratar 90-tal här, snöade min vän C och jag in på att göra gulliga figurer i saltdeg. Den här björnfamiljen är nog de enda överlevande från den perioden..

En bok till gästerna

Till ett bröllop för några år sedan fick jag förfrågan att göra en gästbok. Jag glömde att fota den, men häromveckan var vi på besök hos brudparet och jag passade på att ta en bild. 

Mer Mandalas

Att måla mandalas på nätterna har blivit min räddning när jag inte kan sova på grund av höga doser kortison. Jag hittade en kurs på församlingshemmet i Staffanstorp med ett gäng tanter som träffas ca. 1 gång i månaden och målar Mandalas i 4 timmar. En ny värld öppnade sig.....

Den där nystarten gick ju sådär....

Ja det blir inte alltid som man tänkt sig...Det har inte blivit några blogginlägg i alla fall. Men.. skam den som ger sig. Jag provar igen. 
Här kommer ett Vita Bandet-kort jag designat för min insamling ALK-milen. 

https://lungevity.donordrive.com/campaign/Anette

Återuppväckta kunskaper

Broderi är något jag inte ägnar mig åt så ofta. Förr gjorde jag det men inte dom sista 25 åren... För någon månad sedan damp det ner ett jättefint paket. En okänd vän till en vän skickade ett kit med tyg och garn i vackra färger och efter att ha tittat på hennes alster blev jag inspirerad till ett   glasögonfodral. Tur att det finns internet, jag kom inte riktigt ihåg hur man gjorde alla olika stygn... Men jag blev helnöjd med resultatet. Tack Barbro!

Nystart!!

Ny logga, nytt namn men jag vet inte riktigt var jag ska börja den här nystarten av bloggen. Den har mer eller mindre legat i träda sedan 2014 men nu är det dax att blåsa liv i den! En blogg är ett bra sätt att dokumentera sina projekt för att kunna gå tillbaka och se. Ofta ger man ju bort sina alster och kommer inte ihåg hur man gjorde...

Jag har massor med bilder på olika projekt spridda i telefonen, datorn och på FB. Så varför inte börja med 2016 års julkort. 
 

Just det kortet har en väldigt laddad historia. För mig symboliserar det livet före och efter.  Vi tog bilderna på kvällen den 19 december. Dagen efter, den 20 december, var jag på en uppföljande CT eftersom man i slutet av november sett en fläck på lungan vid en röntgen. På eftermiddagen samma dag ringde en läkare från vårdcentralen på mobilen och berättade, utan krusiduller och utan att fråga var jag befann mig eller om jag var ensam, "Det är lungcancer". Jag var ensam och hemma som tur var. Jag sa "tack" (hur udda var inte det...) lade på och bröt ihop i 10 minuter. Sedan reste jag mig från golvet och satte mig vid mitt arbetsbord och fortsatte göra julkort. Jag visste att E var på väg hem och det välkända skapandet var det enda som kunde hålla tankarna och känslorna i ett hanterbart skick en stund...  När jag sedan hamnade i Lund på lungavdelningen nyanserades bilden och dom sa att "vi kan inte veta säkert att det är lungcancer förrän alla prover är klara" men den 1 februari bekräftade man att den förste, något fyrkantige läkaren, trots allt haft rätt hela tiden. Det var lungcancer i tredje stadiet, dvs. möjlig att behandla men inte bota.
När jag tittar på bilderna idag inser jag att det är sista kvällen allt var som vanligt. Livet rullar på och vi har ingen aning om vad som väntar...

Kreativ flygförsening

Efter en semestervecka på Fuerteventura fastnade vi på flygplatsen pga. dessa eländiga flygledare som alltid strejkar...😀. För att fördriva tiden började jag fixa med semesterbilderna med hjälp av min telefon. Jag har en bildbehandlingsapp som heter Pixlr som är väldigt rolig att jobba med. Man kan lägga flera bilder ovanpå varandra, lägga olika filter och overlays. En favoritapp helt enkelt. Det blir små konstverk...

Inflyttning på Mannhem

I juni 2015 flyttade vi in i vår nya lägenhet på Mannhem på Fridhem i Malmö. Det var en cirkel som slöts. Redan 1985 när jag flyttade till Malmö tittade jag på det här huset och längtade efter att få bo där. Som ung och nyinflyttad flygledarassistentelev på elevlön var det liksom inte att tänka på men drömma kan man ju. HSB hade då tömt huset och renoverat alla lägenheter och installerat hissar. Det visades av HSB Malmö vid Bomässan 1986 och uppvisades då som ett "särskilt lyckat exempel på varsam modernisering och ombyggnad av en kulturhistoriskt betydelsefull fastighet i Malmö". Idag håller vi inte riktigt med. Vi som bor här skulle gärna ha sett att dom gamla kakelugnarna hade räddats och att de fina gamla dubbla ytterdörrarna hade bevarats.

Mannhem byggdes 1907 och var det första flerfamiljshuset i höghusform på Fridhem. Då låg det nästan på landet och en av spårvagnslinjerna hade sin slutstation här. Från början fanns inte el i huset och ved och vatten fick bäras upp och ner i de fem trapporna. puh...

Lite senare på hösten hade vi inflyttningsfest. Gästerna var ombedda att ta med en kopp till vår koppsamling och morfars gamla skåp fylldes snabbt med vackra koppar.

Äppel päppel pirum parum

I september 2015 var jag tjänstledig och hade möjlighet att gå en veckolång akvarellkurs på Österlen. Temat var äpplen förstås. Svårt men roligt. Vi målade hela dagarna och hade även tillgång till ateljén på kvällen om man ville, så det var bara att grotta in sig...