Jag har massor med bilder på olika projekt spridda i telefonen, datorn och på FB. Så varför inte börja med 2016 års julkort.
Just det kortet har en väldigt laddad historia. För mig symboliserar det livet före och efter. Vi tog bilderna på kvällen den 19 december. Dagen efter, den 20 december, var jag på en uppföljande CT eftersom man i slutet av november sett en fläck på lungan vid en röntgen. På eftermiddagen samma dag ringde en läkare från vårdcentralen på mobilen och berättade, utan krusiduller och utan att fråga var jag befann mig eller om jag var ensam, "Det är lungcancer". Jag var ensam och hemma som tur var. Jag sa "tack" (hur udda var inte det...) lade på och bröt ihop i 10 minuter. Sedan reste jag mig från golvet och satte mig vid mitt arbetsbord och fortsatte göra julkort. Jag visste att E var på väg hem och det välkända skapandet var det enda som kunde hålla tankarna och känslorna i ett hanterbart skick en stund... När jag sedan hamnade i Lund på lungavdelningen nyanserades bilden och dom sa att "vi kan inte veta säkert att det är lungcancer förrän alla prover är klara" men den 1 februari bekräftade man att den förste, något fyrkantige läkaren, trots allt haft rätt hela tiden. Det var lungcancer i tredje stadiet, dvs. möjlig att behandla men inte bota.
När jag tittar på bilderna idag inser jag att det är sista kvällen allt var som vanligt. Livet rullar på och vi har ingen aning om vad som väntar...